Ok, so i've been thinking ( tro'tt eller ej )
Sitter och kollar på filmen She's all that som går på tv just nu.
Detta med falskhet hos människor, asså seriöst, hur kan folk leva på det sättet av att vilja vara i centrum på andras bekostnad. Vart fan är samvetet, stoltheten, skamen i kroppen?
Om jag ska skriva från min sida av en story (eller mer stories ) så känns det som att jag har mött på sååå mycket människor som jag haft så höga tankar om och trott så mycket på och även trott att jag haft sjukt stark kontakt med, men det visats sig vara motsatsen. The true colors always comes out som man säger.
Så jävla trisst. Jag har alltid trott att jag ska lära mig av sånna situationer, men ändå så lyckas jag hamna i den sistsen om och om igen.
Känns som att grupperingar alltid kommer finnas på ett eller annat sätt.
*Unpopular
*Medium
*Popular
Det värsta är när man faktiskt ser förändringen sakta smyga sig fram liksom.
Falskhet, F*** blir så jävla arg.
När folk liksom så jävla tydligt ( ovetandes om att man faktiskt märker och ser ) fjäskar sig fram till dem som är i centrum av allt, är den omtyckta, är den bästa etc..ah, ni fattar.
Sånt kan jag lacka över ngt så brutalt mycket.
Jag menar, varför?? varför skulle man vilja toffla sig fram till en vänskap? I bekostnad på att förlora en riktig vän och polare som alltid funnits där oavsett vilken "rank" man har.
Eller det här med att vara Den som alltid sprider en massa skitsnack och rykten för att få uppmärksamhet och bli omtyckt.
Tror dem personerna seriöst att ngn någonsin kan lita på en sån person?! I sure as hell wouldn't.
Asså fatta självförtroendet hos dem här personerna, hur himla lågt det måste vara.
Sjukt pinsamt iaf..
Jag blir på riktigt ledsen asså. För jag känner hela tiden att man faktiskt ska gå efter, "behandla andra som du själv vill bli behandlad". Visst, kan låta mesigt, men fan, varför inte, det är ju ändå väldigt vettigt, eller??
Jag har blivit huggen i ryggen och blivit sååå sårad och så jävla besviken av sååååå många som jag trott att jag vetat så mycket om av vad dem är för personer osv och mest och främst vart vår "vänskap" stod.
Jag har trott att jag varit på min vakt, men folk uttnyttjar det som fan, asså att jag är den här "schyssta", alltid glada personen som lätt får dåligt samvete över minsta lilla.
Asså de är så himla lågt att man låter sig trycka på sånna knappar när man vet att det är de som ligger en närmast hjärtat för den man är idag.
Am i making ANY sence?
Aja, blev lite argt inlägg idag haha, och bara av att kolla på en film på tv :)
Är sååå trött, sömnbrist for sure haha
Hörs
XOXO
// S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar